Som så många gånger förr denna julhelg så kommer jag på mig själv med tårarna rinnande längs kinderna....kommer på att jag tänker på den stackars familj som så tragiskt förlorade sin lilla tjej dan före Julafton i Trönö. Jag har nog aldrig förstått förr vilka enorma känslor man kan ha för sitt barn, det finns ingen i hela världen som är mer viktig. Jag bli alldeles kallsvettig när jag tänker på hur dom måste känna sig... Om det nu finns "nån där uppe" hur kan den vara så grym så den tar en liten 2-årig flicka till sig och lämnar familj, släkt och vänner utom sig av sorg...Nu vart jag djup men det är så det känns...snyft..
Kram på er!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar